Den här bloggen ska begravas tänkte jag. Nej jag ska inte sluta skriva (jag har saknat det) men jag känner att den här bloggen med kapitlet om Lota och mig just för tillfället, eller ja - alltid, kommer vara just ett kapitel vi har gått igenom men som vi också tagit oss förbi. Vi har kämpat, tränat, gråtit och gått på fluffiga moln ihop. Länge va hon min första-häst där allt fokus låg och där jag la all min prestige också, gick det dåligt med henne va jag dålig. OSV.
Filma kom ju in i mitt liv för två år sen. Ett dyrt inköp men som jag inte ångrar för allt i världen. Hon har tagit mig ännu lite längre. Kapacitetsmässigt tror jag hennes gångarter håller längre, men jag behövde henne just för att ha en häst att sadla om till och få lite andra perspektiv på. Filma, 50% Orri-blod, arbetsvillig, lyhörd, lite större men lite mer oerfaren. Dock med ett hjärta av guld. Om Lota är min prinsessa är Filma stallets guldklimp.
Så den här sommaren, med lite tävlingar i våras men framförallt våra egna träningar hemma - känner jag att Lota och jag är förbi kapitlet med adressen www.lotaochjag.weebly.com . Jag vill inte ta bort bloggen, ni är många som har följt mig genom vår resa - men nu är vi lite uppgraderade både hon och jag.
Jag är tryggare med min ridning, har hittat min röda tråd, vi har ett bra samspel (ställde av henne för 7 veckor sen och det va ett svårt beslut att plocka skorna) och i våras vägde jag faktiskt emellan att sälja eller behålla henne. Sälja henne för att jag va STOLT och GLAD över den häst jag lyckats träna fram, mycket på egen hand men även inputs från mina tränare. Det skulle kännas riktigt bra att få ge en annan ryttare en sån häst. Vår tid när jag läste av minsta rull i hennes ögon och analyserade hennes dagsform till tusen är över, en osäker ryttare på en osäker häst va ingen bra kombination men jag är glad att vi tagit igenom oss det. Vi skulle inte va där vi va idag om vi inte gått igenom detta tillsammans.
Så vad händer nu då? Jag håller på att bygga upp en ny blogg, där ni fortfarande kan följa mitt tänk med hästarna men också min yogaväg. Lota är betäckt (återstår att se om hon är dräktig så jag ropar inte hej ännu), Filma rids, Eistla är såld, Pjakkur bor hemma, Eifur kommer hem i höst och vi ska ha barn vid årsskiftet. Kablam, nu fick ni allt på en gång. Mitt i allt detta verkar det som att vår dröm om ett eget ställe på landet kommer gå i uppfyllelse, med möjligheter att driva en gård med djurhållning på hobbynivå och bruka marken och jorden. Så ja, det är mycket nu. Men jag har insett att det är så jag vill ha det. Det kommer aldrig lugna sig, det kommer va 18 järn i elden och 3 andra idéer på gång. Och jag gillar det!
Min andra blogg hittar ni här: www.elinklingstedt.weebly.com
Hoppas vi ses där!