Med den här bloggen vill jag dela med mig om det vi har gått igenom, inte så mycket den praktiska resan utan mer den mentala. Ridkurser att lära sig tölta och göra galoppfattningar finns mängder av, men jag har själv saknat att få stöttning i den mentala biten.
Vad är det jag gör för fel som gör att min häst inte lämnar stallplanen?
Varför missförstår vi varandra i ridningen och hanteringen från marken?
Vad är mitt ansvar i det hela och vad är hästens?
Jag har alltid sökt efter svar och tack vare mina nuvarande tränare och min egen yogaträning tycker jag att vi funnit varandra bra, och Lotas och min resa har gjort att jag ser annorlunda på mina andra hästar också. Idag är det lättare att veta när jag ska kräva att hästen ska veta vad den ska göra och när jag får backa och guida/träna hästen. Oftast växer individer av att få ansvar men man kan inte alltid begära att de ska reda ut det. Man säger inte åt sin tioåriga dotter att gå elljusspåret ensam i skogen, men man kan begära att ens femåriga häst ska gå från stallplanen och lämna sin trygghet. Jag fick höra att det va hästens fel, och även om man ska ge kritik på rätt sätt så låg ju mycket av det som felade hos mig som ryttaren.
När jag blev mer medveten om vad jag sände ut för kroppsspråk kunde jag också förstå vad som gick snett mellan Lota och mig. Om hon var en liten själ från början har hon växt betydligt mer idag, hon är inte rädd för stenar, stubbar och A-lock längre och jag har inte längre en obehagskänsla när jag rider henne. Snarare tvärtom, jag saknar henne när jag inte ridit på några dagar. Jag som va så nära att ge upp flera ggr!
Vad är det jag gör för fel som gör att min häst inte lämnar stallplanen?
Varför missförstår vi varandra i ridningen och hanteringen från marken?
Vad är mitt ansvar i det hela och vad är hästens?
Jag har alltid sökt efter svar och tack vare mina nuvarande tränare och min egen yogaträning tycker jag att vi funnit varandra bra, och Lotas och min resa har gjort att jag ser annorlunda på mina andra hästar också. Idag är det lättare att veta när jag ska kräva att hästen ska veta vad den ska göra och när jag får backa och guida/träna hästen. Oftast växer individer av att få ansvar men man kan inte alltid begära att de ska reda ut det. Man säger inte åt sin tioåriga dotter att gå elljusspåret ensam i skogen, men man kan begära att ens femåriga häst ska gå från stallplanen och lämna sin trygghet. Jag fick höra att det va hästens fel, och även om man ska ge kritik på rätt sätt så låg ju mycket av det som felade hos mig som ryttaren.
När jag blev mer medveten om vad jag sände ut för kroppsspråk kunde jag också förstå vad som gick snett mellan Lota och mig. Om hon var en liten själ från början har hon växt betydligt mer idag, hon är inte rädd för stenar, stubbar och A-lock längre och jag har inte längre en obehagskänsla när jag rider henne. Snarare tvärtom, jag saknar henne när jag inte ridit på några dagar. Jag som va så nära att ge upp flera ggr!