... och nej, boken är inte lika ångestframkallande som titeln.... Rekommenderas varmt om man vill fördjupa sig lite i Dalai Lamas livsfilosofi :)
0 Comments
Blir smått galen på min mobilapp, verkar som den också tagit semester! Kan varken ladda upp text eller bilder, så det får bli lite sporadiska inlägg på datorn under tiden.
Vi åker på semester om en vecka, så under denna veckan tänkte jag bara rida ner hästarna lite, checka av vad som sitter och vad som behöver jobbas mer på. Hela juni och halva juli har de gått regelbundet 3-5 ggr/vecka och rundor på i snitt 6-8 km per ritt, om de inte ridits i hagen och då har det varit lösgörande voltarbete. Lota är den som har lossnat mest. Mycket tack vare våra lektioner för Isabella under våren. Vi har hittat våra knep men vi har framförallt hittat varandra desto mer. Hon går numera fint på stångbettet (kimblewickbettet) och har hittat en bättre överlinje. Matte har också lärt sig vad som påverkar henne mest men också hur jag ska göra för att inte påverka henne. Dvs att inte göra någonting alls. Lota kommer rida med i dag när Sassy, min elev, rider Pjakkur, och likaså i morgon. Jag red henne själv i söndags och då gick hon toppen! Hon får sitt sista pass innan vilan på fredag, och då blir det lite voltarbete i skritt för Isabella, som kommer hit och undervisar oss. Pjakkur har ridits en del de sista två veckorna av Sassy och av mig där emellan, även han kommer få en lektion av Isabella på fredag men då blir det enbart markarbete. Vi ska göra en liten check av honom och så får vi se vad det är vi behöver stärka upp där. Han går ibland ojämnt fram till handen och jag är säker på att det sitter i höger bak som skjuter ifrån mer än vänster bak. Lång historia det där men vi får se vad Isabella säger, om min teori är sann. Efter deras lilla vila, som blir ca 10 dagar, tänkte jag rida igång de mer konditionsmässigt och försöka få in en tur på ca 1,5 mil/vecka till att börja med. Känner vi oss redo blir det någon tä Red med kimblewick-bettet ute i skogen igår med Lota, tredje gången hon reds med det utan kapsonen och det gick faktiskt jättebra! Jag red henne med min 'ridelev' jag har under sommaren så jag hade inte riktig all fokus på Lota utan mer på Sassy som red Pjakkur. Förra gången jag och Sassy red va Lota smått galen på alla blinningar och flugor så jag kände bara att jag inte ville bråka med henne i onödan idag när jag ändå vet att jag måste koncentrera mig på andra ekipaget.
Men, hon gick som en liten dans, inget tjaffs emot bettet utan mjukt formad överlinje och och villig fram till bettet. Även galoppen kunde hon hållas i mjukare form, även om hon har svårt att få den bärig just nu. Igår va hon just som jag ville ha henne, fyra dagars vila verkade som att det gjorde henne gott a Mycket utav det jag gör med mina hästar är på ren känsla. Jag har tagit hjälp av olika tränare genom åren men inte känt att jag klickat med någon på länge. Hinni red jag mycket för av och till under tre år, men har inte ridit för honom sen han flyttade, mycket för att det inte blir någon kontinuitet kring träningen och att jag vill kunna åka till min tränare när det behövs och när man kör fast. Nu rider jag för en tjej som sysslar lite med en egen form av träning (ja jag kan nog säga att hon är ganska ensam om den träningsmetoden, kika in på hennes hemsidan www.naturligtvisabella.se så får ni läsa lite själva) samt akademisk ridning, samt även en islandstränare jag började följa lite när jag såg hennes hingst på hingstfestivalen i Linköping för tre år sen.
Ett tag red jag bara helt på det instruktören bad mig göra, nu snackar vi för 5-8 år sen, när jag började komma ut med Pjakkur. Instruktören i mitten och jag red runt på Pjakkur i min felinpassade sadel och ibland gympadojjor, just för att jag fått för mig att jag fick en stabilare skänkel av rida med dom. Jag fick höra att hästen ska gå si och så, i form där och använda det bakbenet där. Jag själv bestod mest av mycket frågetecken men försökte verkligen få till det där de bad mig om. Jag hade en inre bild av hur jag ville min häst skulle gå, i harmoni, i balans och i samspel med mig. Inget dragande, tjatande eller hårda hjälper. Jag va långt ifrån den bilden kan jag säga. Pjakkur gick bakom hand och saknade ofta energi och power. Ofta va han lite för tjock också, och hade en ryttare med alldeles för höga krav och ambitioner på sig själv och hästen. Egentligen tror jag inte det handlar så mycket om instruktörerna i sig, utan att jag inte kunde tillgodose mig det dom menade där och då. Sen va väl inte personkemin den bäste heller kanske, det där klicket kom aldrig. Sen hittade jag Hinni, red för honom ganska aktivt och sen stod det still på instrukörsfronten igen. Försökte hitta den där känslan jag hela tiden så desperat försökte hitta. Först nu, när jag fått hjälp från marken med mina egna hästar, fått en förståelse för hur en osäker häst kan ha så dålig kroppsuppfattning och agera utifrån sina ursprungsinstinkter, hur MIN KROPP fungerar och vad som händer när jag sitter mer på ena sittbenet än det andra, hur jag påverkar hästen med min sinnesstämning och mina egna känslor, hur lång tid det tar att bygga ett förtroende.... Först nu, börjar det falla på plats, så sakteliga. Nu när jag är mer sams med mig själv och inte påverkas av alla runt i kring så mycket. Det hände inte igår precis men det har sakta smugit sig på. Jag har börjat hitta vägen. Lång väg kvar, men jag är på väg. Mycket av min känsla har jag funnit i yogan och dess filosofi. Jag är inget yogaproffs what so ever men jag tror på att kroppen och själen hör ihop, att vi måste jobba ständigt med oss själva, på ett ödmjukt sätt, för att länkas ihop med en annan varelse på flera hundra kg mer än vi väger. Också i det vardagliga livet, jobb, relationer etc, där behöver vi också finna en balans med oss själva. Mycket flum, men ridning är flummigt. Det är mycket känsla. Mycket som inte går att skriva en manual till. Känns något fel är det säkert något som är fel. Hitta nån som kan hjälpa dig att felsöka problemet och ge dig verktyg. Ridning är inte till för att vi ska känna oss maktlösa och dåliga, jag tror vi har fått hästarna till oss för att vi behöver dom. Dom har något som dom kan hjälpa oss med. Ha nu en trevlig dag och njut av värmen, de är ju sommar! Jag själv ska yoga vidare, tänja och sträcka och utmana mig själv. Mentalt, och fysiskt :) Alla islandshästmänniskor vet att Landsmót (islänningarnas egna mästerskap) gick av stapeln förra veckan. På Landsmót koras både de bästa avelshästarna samt de bästa sporthästarna och det gavs ut fyra st 10'or, vilket är det högsta du kan få i en bedömning. Bl a va det den blott fyraåriga hingsten Konsert frá Hofi som fick 10 för tölt, stoet Álfhildur frá Syðri-Gegniholum fick 10 för tölt och spirit (= viljan/powern i hästen) och två femgångshästar fick 10 för pass. Helt otroligt! Tre hingstar blev tilldelade ELIT, vilket innebär att många utav deras avkommor kommit till bedömning samt fått bra bedömningsresultat. Det va hingstarna Kvistur frá Skagaströnd (e Hrodur) , Kiljan frá Steinnesi samt Ómur frá Kvistum som va pappa till Konsert här ovan. Något som även fastnade på min näthinna va A-flokk, en sportklass där hästen enkelt förklarat visar sina fem gångarter och där det är viktigt att hästen har mycket vilja, glädje och samarbete med ryttaren. Uttagningen va lite rafflande då den läckra Spuni frá Vesturkoti inte låg i topp utan en annan svart femgångshingst, Trymbill frá Stora-Ási. I andra uttagningen halkade Trymbill ner till B-final men red sig sen upp till en andra plats i finalen. Spuni vann och bägge hästarna hade en totalpoäng på över 9 vilket är väldigt ovanligt. Både Trymbill och Spuni är två jättefina, jämna femgångare med rumsliga framåtgripande rörelser. Fantastiska individer bägge två. I B-flokken vann Loki frá Selfossi, i B-flokk visas allt förutom pass och även här låg de tre bästa hästarna i finalen på över 9,0! Stoklasserna på avelsbedömningen bjöd också på poäng, flera 10'or som sagt och Álfhildur vann sin klass, 10 för tölt och 9,5 för kort tölt för en sexåring! Verkligen inte illa men så är hon också efter avelsmatadoren Orri och har samma mamma som Álfur frá Selfossi, som nog många känner igen. Nästa gång får man hoppas man är där, trots att Landsmót stundtals hade väldigt hårt väder med regn och mycket blåst så är det en hästfest för många att åka till. En vecka i juli varje år, nästa gång blir det 2016! Alla bilderna nedan är lånade från nyhetssidan www.ishestnews.se Så ser en 10 för tölt ut! Konsert, blott fyra år. Loki tar hem vinsten i B-flokk. Spuni som vann A-flokken. Spuni är efter Álfasteinn som är halvbror med Álfhildur här nedan, ett framgångsrikt släkte mycket tack vare det otroliga stoet Álfadis frá Selfossi. Fick lite foto-abstinens såhär på morgonen, va bara tvungen att visa er min morgon i bilder.. Första dagen på semestern och allt :)
Dom flesta som följer mig här följer mig också på instagram, så jag har liksom inte lagt upp några bilder här på bloggen, men för lite drygt en månads sen kom det efterlängtade nytillskottet på Island!
Det blev ett svart hingstföl med två blåa ögon och en stor stjärna, en välbyggd kille med en BLUP på just nu 115. Jag kommer inte kunna åka över och kika på honom förräns i höst, men så här ser han ut ialla fall! Tanken är att han ska gå kvar på Island och växa upp där tills han är två-tre år ialla fall, men innan dess hinner det väl Eifur (= den evige) frá Holtsmúli 1 e Eldur frá Torfunesi u E ue Háttur frá þufum Förkylningen är nästan ute ur kroppen, lagom till att sommaren slog till! Har passat på att rida en utav mina egna idag samtidigt som jag och en kompis va och hälsade på hennes fölsing efter Gneisti från Lermansbo och undan Svala. En fin liten isabel(black?) flicka vid namn Jorunn. I samma stall stod även en avkomma efter Strákur från Kaggestorp, också född i år. En fux med fyra vita strumpor. Strákur såg jag på SM förra året och verkar va en häst med mycket vilja, kul att se en son efter honom! Karin och jag fick även erbjudandet att rida stallets två ridhästar och det gjorde vi ju med glädje, ridabstinenta både hon och jag liksom! Nedan är Jorunn, e Gneisti u Svala från Brånen Igår kväll va vi på sjön, jag och sambon och familjen 2, våra kära grannar sen tidigare. En skön kväll ute på sjön och firande av min sambos nya jobb! Vi skålade i champagne och grillade, slogs med mygg och utforskade ön vi va på. Härlig kväll som gav energi.
Nu är det dock dags för sängen, naaatti! ..... tilläggas bör kanske att det inte är lämpligt rida med stång på en häst som inte är redo för det. Hästen ska vara mellan hjälperna så mycket som möjligt (dvs mellan hand och skänkel) och jag tycker det är en fördel, en väldigt stor sådan också, om hästen har koll på sina egna bak- och framben så att man kan plocka tillbaka en bog eller höft om det skulle slinka ut en
Här är bettet jag testar just nu. Har testat det på bägge hästarna och tycker faktiskt det funkar riktigt bra. Det är ett skarpt bett och det kräver mycket av dig som ryttare, men det gör också att ryttaren kan g ge små små hjälper. Ffa tycker jag det är skillnad på hur mycket du behöver 'röra/ta' i hästens mun. Med detta behöver du bara röra fingret nån mm och ändå få respons, med tränsbett tycker jag hjälperna gärna blir klumpiga, även om det såklart är ett bra bett för yngre hästar eller för situationer när du inte behöver finliret från stången.
|
behind the keys
Elin, 27 år från Småland. Yogar, rider och njuter av livet. Delar med mig av min träning med mig själv och hästarna :) Arkiv
May 2016
Kategorier
All
|