Tack 2015 för allt du lärt mig, motgångarna som knäckt mig men som gett mig lärdom, för alla stunder av glädje och sorg, för ensamma stunder som lärt mig mer om att ha tålamod och för stunder ihop med nära och kära som lärt mig uppskatta de jag har runt mig. Tack Lota för att du lär mig mer om mig själv, tack Filma för att du lär mig backa tillbaka och lyssna inåt. Tack hundarna för ert fina sällskap i alla väder. Tack för att jag har er där ute - E, våra familjer och alla våra vänner. Tack till mig själv, för att jag kämpar och är envis. Tack alla ni som läser, hoppas ni haft en underbar kväll!
0 Comments
Så underbart, hästarna och vi kom hit runt lunch, sen dess har jag och E varit ute och jobbat. Fixat staketet, tagit bort gammal tråd, röjt grenar och småsly. Jag älskar det här kroppsarbetet, att sakta se hagen, miljön och naturen blomma ut. Se hästarna beta och öppna upp markerna, låta det förfallna plockas bort och ersättas med nytt funktionellt. Det vi en gång släpat dit plockar vi bort och hjälper naturen på traven genom att låta djuren beta där och få bort träd och buskar som gärna blir för många. Som att städa inne eller städa mentalt, ihop med att få röra på kroppen och skapa. En dag hoppas jag detta blir vardag, en dag vill jag leva på att rå om och ta hand om marken och huset vår familj och alla femtioelva husdjur lever på. Skapa med kroppen och förvalta med själen. En dag.
Förutom mina egna två har jag även ridit Lindas häst Vilja i veckan. 3 hästar som är på helt olika utbildningsnivåer och där jag själv fick påminna mig om att backa tillbaka och utgå från hästen. Ta tex ställning och böjning.
Lota, riden under flera år. Känner väl till inner- och yttertygel och vi jobbar men med att flytta bakdel (sluta, även om vi inte använder övningen jättemycket just nu) Filma, riden aktivt ca 6 månader av mig själv (skickas på träning i januari) där vi jobbar med bakdelsvändning, en stabil ytterhand och levande/ledande innertygel, även mycket sidförflyttningar fram (hö fram korsar vä fram tex) Vilja, där jag jobbat med helt ledande innerhand och inte lagt till någon ytterhand än så länge. Alltså ingen yttertygel ännu så länge! Ute i skogen har vi jobbat med att flytta med framdelen för skänkeln (som en form av skänkelvikning fast utan att koppla på bakbenen) men också framför allt komma fram (fram och fram!) till bettet! Inlägget i söndags blev lite försenat, pga valphämtning och resa till Skåne. Det är Eriks framtida jakthund som vi hämtat, en slovensk kopov som vi döpt till Gaston. Gusten Aisza och Gaston, blir väl bra?
När jag läste Johannes Hansens rader på Facebook trodde jag att det va ett inlägg för dig som kämpar på, söker nya utmaningar och som hela tiden ser på nästa projekt, att ta det lugnare och va mer i nuet med nuvarande situation. Men, så blev jag så glad när jag läste sista stycket, att oavsett om du har svårt att komma igång eller hela tiden söker efter glöden - glöm inte ge dig själv kärlek. Precis där du är just nu. Du är grym. Du är passionerad och modig, du har provat dina gränser eller är ett steg på vägen. Oavsett vad, ge dig själv lite kärlek! Och JA, det gäller hela texten! På söndag kväll kommer jag med ett litet inlägg om just detta (innan dess ska jag hinna sova, rida, fara på 30-årsfest samt hämta valpis!)
Du förverkligade precis din stora dröm, men den där känslan som du såg framför dig infann sig inte. Du har börjat utbildningen för två veckor sedan men har redan ångest över att du inte vet vilken inriktning du ska välja om 5 terminer. Du är inte säker på din relation för det kanske finns det någon bättre runt hörnet. Men samtidigt finns det inte så mycket tid att tänka på det. Du har ju tagit på dig så mycket i din nya yrkesroll så att det är svårt att sova - för tänk om du blir avslöjad. Igår genomförde du presentationen du har haft en massiv klump i magen över, men du känner ingen glädje över den stående ovationen. Du är bara lättad över att trycket för bröstet släppte i fem minuter innan du kom på att du har ett nytt projekt som ska vara klart om 3 månader. Betyder det att det är något fel på dig? Nej, men ditt liv är en uppförsbacke där du aldrig når i mål. Du har designat det så, för även om det gör dig pressad så vet du hur det känns - det har blivit hemma. Du har ständiga utmaningar, nya prioriteringar och ett stort projekt som rullar. Blir det för lugnt är du uttråkad. Har du inget stort moln som hänger över dig så söker du garanterat upp ett. Saknar du prestationsångest ett par dagar så kastar du dig in i det nya eller bryter upp något gammalt bara för att du fick tid över. Det är ju faktiskt inte alltid så att din inre röst bromsar dig. Det finns helt enkelt ett gäng av er där ute som har det helt tvärtom. För varje steg ni tar så känns det på något sätt som att ni ändå kommer ytterligare lite efter. Mod för er är inte att köra på, det är att stanna upp och tillåta sig vara nöjd en stund. "Aldrig i livet” tänker du. Precis. Så är det. Kanske har det alltid varit såhär att du måste maxa eller så har du tränat upp det genom att utmana dig själv. Kanske tvingade livet dig till att bli så redan i tidiga år eller så blir rädslan starkare för varje år som går. För du blir ju äldre och måste springa snabbare om du ska hinna uppleva allt innan det är försent. Det spelar egentligen ingen roll. Jag menar inte att du behöver göra en u-sväng, prioritera om eller lägga i nödbromsen. Jag vill bara med den här texten (som börjar bli för lång för dig) påminna dig om att din glöd är inspirerande och ge dig lite av kärlek. Tänk på alla upplevelser du fått vara med om. Alla minnen du skapat med härliga människor. Hur du bjuder på dig själv och strävar efter något meningsfullt. Tänk på hur lyckligt lottad du är med allt vad det innebär. Påminn dig själv om när du inspirerat andra människor. Om du tar in mina rader så kommer tankarna förhoppningsvis göra att en varm känsla börja växa fram i ditt bröst. Kanske bryter lite tacksamhet igenom. Den där känslan av att allt faktiskt inte är så dumt ändå - att du är rätt okej. Mitt tips är att du trycker i ett par snäckor i öronen, drar på den där låten som du tycker mest om just nu och höjer händerna mot taket. Kanske bjuder du rentav på en liten vinnardans - vickar på höfterna. Jag vet, men kom igen, ett par sekunder i alla fall. Sen är det okej att du börjar springa i din uppförsbacke igen. Postat från Johannes Hansens facebook-sida (guldkille om ni frågar mig) Tänk att jag vann, det verkar som är det är på facebook det ska hända liksom! Vann ett par tyglar av Ishesten i våras och nu en gratis behandling hos Kirofix i Växjö. Brukar aldrig vinna nått annars men detta blir en perfekt julklapp till mig själv!
Så skönt, Lota och jag hade ett pass igår och hon va framåt och lite överallt - men, från att både hon och jag va taggade när jag satt upp gick det från en uppblåsbar fluffponny till en lagom taggad ponny med dansande steg i tölt. Ja, jag vågar nästan säga att hon dansade. Inte Trausti-style men vi va nära. Och det viktigaste för mig, vi behöll lugnet och lyckades dansa på den där tråden och hitta vår harmoni trots lite taggar utåt i början av passet.
|
behind the keys
Elin, 27 år från Småland. Yogar, rider och njuter av livet. Delar med mig av min träning med mig själv och hästarna :) Arkiv
May 2016
Kategorier
All
|