Okej, så nu känner ni till alla hästar och lite om deras bakgrund. Pjakkur hemma i Sverige och Lota på gång med flyg från Island. Mitten av september anlände hon, lite lite grövre än jag mindes henne som treåring och med en betydligt tjockare mage. Men skönt att hon hade lite extra att ta av när hon skulle göra den stora resan till Sverige.
Lota och jag bekantar oss med varann några veckor, jag checkar om hon kommer ihåg det vi gjorde sist på Island. Och, det gör hon. Inga konstigheter att ha sadel eller mig på, och jag kunde även rida ut med sällskap. Det va där jag lämnade henne, så det kändes bra att hon tyckte grunderna va ok.
Under tiden börjar jag ett nytt jobb. Ett ofantligt roligt men väldigt energikrävande sådant. Det blir lite mer pussel med hästarna och få allt att gå ihop med sambo och allt runt i kring. Nu jobbar jag även mer dagtid och dagarna försvinner lätt i väg. Sena kvällar och tidigare mornar blir det med två hästar inackorderade på stall (och så har jag ju även två hundar, det nämnde jag inte va?), många förundras över hur jag orkar hålla igång med allt. Men, djuren ger energi och man kämpar på.
2012 brakar det dock till, och jag går in i väggen. Tänk, det va bara sånt jag hade hört och läst om innan, men aldrig upplevt själv. Och det va verkligen som en vägg. Pang. Ingen energi. Inte ens till att dammsuga (jag älskar att dammsuga).
Det är härifrån jag vill börja skriva, och inläggen fr o m nu handlar om hur mycket av hästträning, mental hälsa, självförtroende, självkänsla, stress, omgivning, miljö och att ens eget tankesätt hör ihop.
NU börjar bloggen!