Tävlade ju förra helgen, och jag måste säga att jag är riktigt nöjd med vår insats även om det poängmässigt var riktigt, riktigt kasst! Så låga poäng som 2,5 fick vi, och vi kom - sist! Men ,Lota skötte sig så himla fint, var pigg och framåt och var riktigt GLAD! Jag hade en så go känsla i henne, sen att framridningen inte behövde va så lång var en annan femma, hon va lite trött inne på banan och underlaget va lite djupt så det blev inte mycket trav och galoppen bitvis väldigt flack. Och tölten, ett par rena steg men annars mycket passtakt. Jag hade bara fokus på att vi skulle framåt, två tre sneglingar på publiken från Lotas sida men annars bara fram, fram, fram som de säger på Island! Så himla glad ändå, vi har två till tävlingar inplanerade, då hoppas jag att vi höjer poängen lite ialla fall!
0 Comments
Nu när jag bara har två hästar kvar hemma (gammelman är utlånad till bättre behövande, men han har det såklart jättebra!) så har jag hunnit lägga den tiden de behöver. Lota känns väl sådär inför tävlingen, men ja, vi är anmälda så nu kör vi bara! Filma och jag har hunnit bekanta oss mera, i början med promenader , till egna turer på åkern och nu, till ensamma turer i skogen.
Hon är den lugna, ganska introverta (visar inte många stressignaler och reagerar långsamt på saker som skrämmer henne, Lota är hennes motpol - eller hon va! Nu är hon ju mycket bättre :)) men har varit väldigt framåt vid ridning. Promenader och markarbete är fine, men så fort man sitter upp på henne är det arbete som gäller. Typiskt Orri-bebisar har jag hört nu, men också att de har lite i blodet att springa, och sen springa springa springa... Vilket vi har testat två ggr men med lyckat avslut. Så nu har jag ridit henne på åkern, testat att lägga an mina skänklar och jag vill inte ha reaktionen att hon vill springa ifrån dom. Har hon gjort det har jag böjt henne och lagt till skänkeln mer, vill du springa får du jobba mer, liksom. Inte så jätteunikt med islandsinridna hästar (här krockar vi nog lite, hur islänningarna rider ganska mycket på fart och med säte, och vi rider generellt med lite mer händer och ben) men hon har fått mig att bli konsekventare i ridningen, bara be om något när jag vill något, samt använda ännu mera säte och ännu mindre hand. Så igår och idag red vi med sätet (sittben och vid behov lår), då flyttade hon sig i öppna och skänkelvikning och vaden va bara till gas. Och bara möta upp med handen och ge eftergift när hon svarar med att samla istället för att dra iväg (vi undviker helt situationen bli rakställd och stark). Där är vi nu. Ridturer utan sällskap men med skritt i bra kontrollerat tempo! :) Vad som komma skall - ett filippinskt uttryck som jag hittade på en annan blogg jag följer, och det uttrycket passar väldigt bra just nu. Det har varit mycket och det har framförallt varit en hel del med att komma ut ur min egna bekvämlighetszon. Andra och sista helgen i grundkursen är gjord, och den har utvecklat mig jättemycket! Nu är det 'bara' tre hemuppgifter kvar och - taadaam, dags för mig att hålla mina egna klasser! Spännande och pirrigt på samma gång, men jag hoppas det ska gå vägen :)
|
behind the keys
Elin, 27 år från Småland. Yogar, rider och njuter av livet. Delar med mig av min träning med mig själv och hästarna :) Arkiv
May 2016
Kategorier
All
|