Träningen i sig gick bra, faktiskt över förväntan och vi fick mer att jobba på i samma stil med det Isabella visat mig. En tydlig ram, en tydlig yttertygel och en konsekvent stadig innertygel. Bilderna är från när Anna rider :)
Igår va vi som sagt i Klevshult och tränade för Anna Funni. Red för henne för 1,5 år sedan så det va längesen.. Lota som inte blivit lastad på länge tog hela resan med ro, lättlastad både dit och hem. Trots att vi haft lite duster uppsuttet är hon en ängel att hantera och ha med sig. Plus att hon typ inte väger nånting i släpet... ;)
Träningen i sig gick bra, faktiskt över förväntan och vi fick mer att jobba på i samma stil med det Isabella visat mig. En tydlig ram, en tydlig yttertygel och en konsekvent stadig innertygel. Bilderna är från när Anna rider :)
0 Comments
lite andra saker kom emellan, återkommer med inlägget om att se det positiva istället för det negativa :) har iaf fått igång Lota ordentligt nu de sista två veckorna, i morgon åker vi till Anna Funni i Skillingaryd och rider lektion! lite andra saker kom emellan, återkommer med inlägget om att se det positiva istället för det negativa :) har iaf fått igång Lota ordentligt nu de sista två veckorna, i morgon åker vi till Anna Funni i Skillingaryd och rider lektion!
Sitter med First Aid Kit i högtalarna och låter mig följas med i deras stämningsfulla låtar.. Har inte släppt handledningspratet från i onsdags på jobbet, det va mycket prat om att fånga upp människor där de är där och då. Att försöka nå fram. Hitta en kommunikaton. Lyssna. Ta in. Förstå, även om det inte alltid innebär att acceptera det någon annan gör.
Jag tänker inte bara på diagnoser i sig, jag tänker på all kommunikation mellan oss människor emellan. På arbetet eller hemma i relationen. Med sina barn eller med sina föräldrar. Med grannen eller med någon i bankomatkön. Med vänner men för all del med ovänner också. För att nå fram till en människa (eller djur) behöver du fånga någons förtroende och ge respekt. Visa att du lyssnar och att ni är på samma nivå. Annars kan man skrika sig blodigt hes, om man skriker för döva öron ändå. Att inte kunna förstå eller inte bli förstådd skapar bara frustration och irritation, eller rent av ilska. Känslor som blockerar kommunikationen än mer. I morgon ska jag skriva lite om att fokusera mer på det som är bra, istället för det som är dåligt. Också en viktig aspekt jag sett mycket i jobbet men även privat med två- och fyrbenta... Trevlig lördag! :) Har haft mycket på jobbet och med lite annat i början av veckan, men igår bestämde jag mig att lämna stressen där (inte bara stress av ondo, ska jag tillägga) och bara åka hem och njuta av en promenad med hundarna och att försöka hinna rida bägge hästarna. Regnet höll uppe och hundarna fick en timmes promenad i skogen. Hästarna fick stå inne och förbereda sig, äta lite hö och vila. Det va ett tag sedan Lota och jag va ute ensamma, men jag kände ändå att jag vet på ett ungefär vart jag har henne efter allt markarbete och vanliga pyssel med borstning och hantering. Tänkte att jag tar en runda på ca 45 min och så länge hon bara försöker va avslappnad ser jag det som en seger. Och faktiskt, vi red förbi grannens köttätande hoppiga studsiga kor och hon kikade lite skeptiskt på dom, men vi fortsatte lugnt förbi. Och inga läskiga stockar, stenar eller fåglar eller dyl hoppade upp och tog oss heller. Hon va lite 'harig' i början av sin inridning men ju mer hon vant sig ju coolare har hon blivit, men spänner hon sig blir hon till sist nästan rädd för sig själv, och då är aaaallt läskigt! Det enda jag gjorde igår va att - be henne böja sig för innerskänkel åt båda håll (dvs böjningen börjar i ryggen och inte i halsen) - be henne va avslappnad när jag hade kontakt med bettet och inte använda sin underhals Allt tar verkligen sin tid och en annan som jobbar och har lite annat än hästarna, får väl försöka ta det med myrsteg. Nu känns det ialla fall som att vi har en grund och är på väg nånstans :) Lota som treåring (2010) på Island samt som sexåring (2013) på bilden under :)
'Resan är målet' sa min tränare för några år sen. Jag fnös åt det då, resan spelade väl ingen roll så länge man hade målet utstakat? Då vet man ju både vart man ska och hur man tar sig dit. Dödsenkelt.
Jaja, jag har ju fått äta upp det där ett par ggr..!! Blir man alltför resultatinriktad har man bara en sak framför sig, målet. Men under resans gång måste man stanna upp, vänta in själen lite och rannsaka om man är på väg åt det hållet man önskar... Njuta lite av allt man möter på vägen och lära sig av sina erfarenheter... Mål ÄR jätteviktigt men inte alltför sällan ändras det enskilda målet under vägens gång. Träffade ägaren av Tassar och Morrhår (Växjös största djuraffär) och han hade som mål att bli bonde, idag står han med en stor verksamhet med flera anställda, och håller på med djur, vilket ju va ett av målen.. även fast det blev i en annan form än just som bonde... :) Allting blir inte exakt som man tänkt sig, på nåt underligt sätt är man alltid på väg nånstans och även om man inte kommit fram till det där målet man ville... Så har resan dit gett nya perspektiv, och kanske, andra mål. Att vara på väg kan kännas hopplöst oändligt ibland, men är man på väg står man ialla fall inte still! http://www.hippson.se/artikelarkivet/veterinar/traning-som-forebygger-ryggstelhet-och-tygelhalta.htm Läste precis den här artikeln, och har funderat mycket på fenomenet innan. Jag tror många hältor kommer just från snedbelastningar, oliksidiga muskler men också, och kanske mest, från oss snea ryttare... Egentligen är det inte ett dugg märkligt att hästar åker fram och tillbaka till veterinär med hältor som börjar på höger fram, vandrar runt och till slut har man en häst som är halt på tre av fyra ben och så står man där och vet inte vart man ska börja eller sluta. Utrustningen och vi ryttare borde kollas upp mer, jag tror det många gånger är där orsaken till problemen sitter, ihop med att hästen av naturen också är oliksidig. Inte lätt det där! Får nog bli ett eget inlägg om just detta ämnet framöver :) Pjakkur kollade vi igenom hos en kombinerad equiterapeut och veterinär i höstas och då hittade vi låsningar i SI-leden på vänster sida. Detta gjorde att han överkompenserade på höger bak och vänster fram. Vila, annan ridning (träna upp den svaga sidan och lösgöra den stela/starka sidan) samt massage har gjort mycket! Och massa yoga för matte då förstårs.... :)
Jag tänkte bara skriva lite om hur jag har skyddat mina hästar från eksem, många frågar på olika forum men så här gjorde jag ialla fall: Pjakkur Täckade honom helt första två somrarna. Eftersom vi hade en underbar start ihop (not) så va det ju sjukt enkelt att sätta på honom eksemtäcket, eller inte.. :) Mamma fick sy en speciallösning så jag slapp trä över det över huvudet (det va ett sånt klassiskt boett-täcke ni vet) så hon klippte upp undersidan av halsen och satte kardborreband där. Enkelt och smidigt att få på och det täcket har jag kvar än idag 12 år senare. Pjakkur skyddades varje dag och täcket va på dygnet runt under knottsäsongen. Jag tog av det vid ridning bara. Han kliade sig inte nämnvärt någon gång, han har gnidit halsen och rumpan mot träd men inget mer än så, det har liksom bara skrubbats upp lite. I övrigt ingen speciell behandling. Han fick grovfoder i form av hö men inga magtillskott eller så. Efter de två första somrarna märkte jag att han inte verkade det minsta irriterad eller så, och följande somrar har han inte skyddats och inte kliat. Lota Lota importerades i sept 2011 och det va en rätt kylig höst. Hon skyddades inte det året eftersom knotten verkade gått och lagt sig ganska tidigt.. Märkligt nog, ibland håller de ju igång långt in i november (ialla fall här i Småland). Våren 2012 skyddades hon direkt med eksemtäcke (också ett sånt vanligt klassiskt) och det första inhandlades på Hööks. Hon är ju rätt liten och nätt så jag fick fixa och dona med storlekar, hon behövde 125 på längden men i övrigt passade 115 vid benen och bogen.... Vi fick sy och trixa lite, men täckena snodde sig och det va X antal som gick sönder, trampades sönder och gled av (!). Tröttnade efter den säsongen och köpte Hööks flugtäcke efter att jag hört andra som använde dom istället för eksemtäckena. Funkade mycket bättre!! Stl 125 passade bra och det snor sig inte, glider inte och Lota verka tycka det är rätt behagligt att ha på sig. Dessa flugtäckena funkar väl inte för alla, för det är inte lika 'tätt' som ett eksemtäcke t ex, men på Lota har det funkat ändå. Första sommaren va hon irriterad på alla flugfän, viftade mycket på huvudet och svansen och hon va mäkta irriterad även när jag red och det va flugor och bromsar. Hon reagerade även med att skrubba manen och svansen lite men inget mer än så, dock gick hon täckad dygnet runt eller så fick hon va naken dagtid. Under tiden provade jag lite mag-och tarmbakterier eftersom hon alltid (även på Island) varit känslig i magen. Jag vill tro på att om magen är i balans så är kroppen mer motståndskraftig, även om det inte på något sätt helt förhindrar eller undviker eksem. Det som funkat allra allra bäst för henne att slippa lös mage är Bio Odor Comfort (googla så hittar ni deras hemsidan), ett gult Jenka-luktande pulver som jag ger ett kryddmått (!) per dag. Det är helt naturligt och stimulerar mängden enzymer i mag- och tarmkanalen samt ger en bra balans av mikrofloran i tarmen. Förra säsongen och även denna skyddas hon med flugtäcke men går naken dagtid. Hon är inte påverkad alls av knotten om jag råkar sätta på täcket lite för sent på kvällen, men jag vågar ändå inte riktigt låta henne gå helt naken, detta blir tredje sommaren och beroende på hur det går så får jag se om det kanske, kanske blir en täckesfri säsong nästa år.. :) Översta bilden är täcket jag har nu, finns på Hööks för 599 kr. Nästa täcke får nog dock bli ett som är mer vattentåligt, täcket ovan säljs för 549 kr och är vattenavisande också. Säljs också på Hööks :)
Ni som följer mig på instagram (@lotaochjag) kan nu se en film där Lota står utanför stallet lös. Jag har tränat bägge mina hästar rätt mycket i att kunna lämna dom lösa/med hängande tyglar/grimskaftet på halsen dels av två skäl 1. En förtroendeövning. Jag ska kunna lita på att hästen står still om jag behöver lämna den. Inte så att pålle ska stå i givakt när jag lämnar den men lugnt och avslappnat stå kvar. Lite frihet under ansvar liksom. Jag förväntar mig att hästen ska stå kvar och oftast har jag bara behövt korrigera hästen lite grann när h*n gått ett steg åt sidan eller norpat lite gräs. 2. En lydnadsövning. Ger jag pålle tydliga signaler (en tydlig 'ram') om att 'hej, jag vill att du står här medan jag hämtar en annan borste', t ex, så förväntar jag mig faktiskt att pålle ska kunna stå där 10 sek, 30 sek eller 2 min medan jag vänder ryggen till. Så fort vi gör något med hästen (leder den, borstar, kratsar hovar, sadlar, SITTER UPP - här finns många problem på det sistnämnda) samspelar vi med den. En häst som steppar runt på stallgolvet är, förmodligen, ingen harmonisk häst ute i skogen sen. Eller lyssnar sämre på dina hjälper, eller går emot skänkeln eller bettet... Notera att jag inte säger alla hästar... Men min egna erfarenhet säger att har man en harmonisk kontakt från marken så har du mer pluspoäng när du sätter dig i sadeln sen. Båda mina hästar kan man hoppa upp på med helt lösa tyglar utan att hålla dom i munnen. Så fort jag kortar tyglarna och ber att få kontakt, då är det framåt som gäller (förhoppningsvis i balans). Ridning i allmänhet och hästhantering i synnerhet är ett samspel mellan dig och din häst. Ni pratar ständigt utan att använda ord. Men hästen läser av dig hela tiden. Scannar och känner in. Steppar hästen runt när du hoppar upp eller står går iväg direkt när du sätter dig i sadeln? Då har du förmodligen inte gett en tydlig bild av vad du vill att hästen ska göra (dvs stå still), kanske passar den på att ta ner huvudet och äter eller snurrar runt. Be den om din uppmärksamhet, gör vad som krävs för att den ska lyssna, visa den respekt och försök nå den. Låter enkelt men är svårt med vissa individer... Pjakkur har gärna gått iväg när han stått ensam, även när jag suttit upp (han drog ju med mig när jag köpte honom), även Lota har nyttjat sin frihet lite väl mycket. Men med träning har det gått! Pjakkur i en lugn avslappnad pose vintern 2013
ett djupt andetag. vi är på väg. jag är på väg. allt blir bra så länge man gör det med kärlek och respekt.
|
behind the keys
Elin, 27 år från Småland. Yogar, rider och njuter av livet. Delar med mig av min träning med mig själv och hästarna :) Arkiv
May 2016
Kategorier
All
|