"va en ledare som älskar, ingen hundälskare som leder"
Ledarskap är ett så laddat begrepp när vi pratar om häst-, hund- och djurträning överlag. Ledare är någon som är auktoritär men rättvis, någon som inte behöver använda våld och är trygg i sig själv. Jag ser det som att guida sin flock, eller kollegor om man är människochef ;), låta individer få blomma ut och visa sin fulla potential men samtidigt har du/jag som ledare det största ansvaret. Vi har valt att skaffa vår flock och är därmed skyldiga individen/individerna att axla vår roll bra. Har vi inte kunskap så får vi skaffa den. Ingen är ju född fullkomlig liksom.
Jag själv tycker det är lättast med hästarna, där har jag mer kunskap att guida och va trygg i det jag gör. Har ju två hundar och.. Det är ingen ursäkt, men där är jag inte alltid lika konsekvent. Hästarna är man hos en koncentrerad tid men hundarna är med i vått och torrt och överallt, dygnets bra och dåliga timmar. Jag har mycket jag skulle vilja få till med dom men vad jag menar är, att jag tänkt på det där med att vara en ledare som älskar och inte en hundälskare som leder.
En ledare som i största mån försöker va tydlig och konsekvent, men som älskar sina 'medarbetare' i flocken. Hundarna får sin belöning genom att va lugna innan ytterdörren öppnas, Lota får byta tempo och gångart när hon slappnat av och längt nacken. Filma får eftergift när hon flyttar sig för skänkeln istället för att fly ifrån den.
På Trausti-kursen förra helgen poängterade Trausti att det är lätt att träna hästar. De gör det de vinner på. Vi andra på läktaren suckade mest. Lätt?! Jo tack, men jag tror att det finns en stor poäng även om jag själv har tänkt mååånga ggr att den där hamsteruppfödningen jag planerar i mitt nästa liv verkar väldigt lockande.
Skulle bli ett kort inlägg, blev ett väldigt långt. Alldeles som det brukar tror jag.