Men, efter två omgångar där jag gått in i väggen (pga stress), ett uppbrott förra året, flertal flyttar och problem med att fysisk sjukdom en eller flera ggr varje månad (oftast i samband med mens) har jag sakta, sakta, sakta fått lära mig att det inte alltid går att hålla det här tempot med saker på gång eller alltid på väg in i nästa projekt.
Och jag skulle nog säga att det har tagit 27 år att komma hit. Att inse att livet inte är ett transportband med hållplatser, utan att det handlar om vad man ser under resan. Ser, upplever och känner. Såklart det fortfarande är en process (!!), men nu är jag på väg ialla fall. Och mina visioner och mål, de är nog om möjligt ännu fler. Men de är inte så tidspressade och jag känner mig trygg med att de kommer bli av, förr eller senare. Det får ta sin tid bara.
Inom yoga pratar man om yin och yang. Flödande energier i ett högre tempo (yang) och långsammare energier där du stannar upp i rörelsen (i 2-3 min), yin. Vi behöver båda för att hålla balansen. När mitt liv är väldigt mycket yang, mycket som händer, mycket projekt och saker att hålla koll på. Eller tankarna far runt runt runt (som vid PMS), då behöver jag yogan som ger mig de långsamma flödena, där jag hinner stanna upp och reflektera, känna efter och bara va. Yinyoga är jättebra för oss som gärna 'far iväg' emotionellt och fysiska livet. Likaså som vi behöver få upp yang-energin (vinaysayoga t ex) när vi känner oss trötta och håglösa.
Livet handlar så mycket om balans. Som yin och yang-symbolen, vi behöver det onda (svarta) i det goda och det goda (vita) i det onda. Vi behöver båda delar för att må bra.