Anna frågade vad jag hade för sadel, och det är en Tölthester Tonn med gelsits. Rider nästan alltid mina hästar i denna men har bomsadel att byta med då och då. Ligger superbra på Lota som är kort i ryggen, även om den ligger lite på länden. Alternativet va en ponny-puta på Börjes och i den får jag inte plats i... Hehe. Så denna är den bästa jag har hittat, även till Pjakkur som har mer svankig rygg. Enda nackdelen jag kan komma på är att den gärna trycker lite på manken (bägge mina hästar har ganska välmarkerad sådan), därav fårskinnspadden under.
0 Comments
Hallå liksom, jag skulle inte bli sjuk precis nu!
Intalade mig i morse att halsontet och frossan skulle gå över men icke, ingefärssmoothie och allt som jag gjorde innan jobbet. Men här är jag nu, halsont och fryser. Dock råkar jag fått reda på att A-finalerna från förra veckans SM sänds på den nya (häst!!)-kanalen Horse1, så jag tänkte gotta ner mig med det och en kopp te i soffan. Det bästa är att man får 1 månads gratis medlemskap, annars kostar det 49 kr/mån och det är inget man binder sig till, perfekt att kolla lite online-TV alltså! Med hästar... :) Har haft en hästfri helg med sambon, familj och vänner. Inte alltid man lyckas få ihop dom ingredienserna tillsammans men denna gången va det klassåterträff från högstadiet och jag trodde faktiskt att vi skulle glidit ifrån varandra mer. Istället tror jag nog vi alla blev lite förvånade över sammanhållningen och de många skratten. Ni vet själva hur det är när man kommer till ett ställe med en grupp med människor och man har en känsla innan, att allt nog kommer va likadant som sist ni sågs. Jag hade den känslan men fick faktiskt lov att släppa den, för under kvällens gång satt vi alla där lite mer ödmjuka inför varandra, uppdaterad till en 2.0 version av oss själva och faktiskt hade det riktigt trevligt! Stort tack till alla som fixade med lekar och grejer, toppenkväll!
I övrigt mycket sällskap av familjen, lite shopping och chill. Bra helg att få distans till vardagen liksom. OCH jag tog mig tid till att yoga, något jag inte gjort på flera dagar! Ibland skäms jag lite när jag ser tillbaka på mitt hästägande. Inte så att jag vill gå och gräva ner mig och ångra alla dessa 16 år (som det faktiskt är, kusligt vad tiden går fort!), men jag hade hoppats på att man varit mer ödmjuk mot sig själv och framförallt mot hästen.
Egentligen, om man ska se det i en utvecklingskurva - så är det mänskligt att man mer ser till hur omgivningen är och att man jämför sig med de man har runt sig, vänner och mindre bra vänner. Att man vill så mycket och i den där frustrationen bara vill att hästen ska gå på alla tävlingsbilder som läggs upp på Facebook. Då, när man gick lite kurser och lektioner, tränade så gott det gick där emellan och verkligen försökte, så kan jag se tillbaka och idag förstå att det låg mycket frustration bakom det. Frustration att komma nån vart. Kanske nödvändigtvis inte vinna tävlingar men ialla fall knäcka koden med ridningen. När jag började rida va det väldigt fokus på form. Hästens huvud. Helst skulle det va i lodrätt plan och då va även hästen s k samlad. Jag fick min häst att gå så, men det kändes ändå inte bra. Jag hade en halv hästhals framför mig eftersom jag fick Pjakkur att gå tom bakom hand. Hmm. Vi spolar åren lite. Och nej det va inte så illa att jag satt och red min häst bakom hand i flera år. Men jag visste inte hur det skulle kännas riktigt. Och det frustrerade mig fortfarande. Ridning va för mig en slags avkoppling, från mitt arbete inom vården och för att va lite extra i nuet. Ändå va den kantad med krav, negativa känslor som bottnade i att 'jag kan inte...' 'det går inte...' 'det är fel på hästen...' För ett år sen bestämde jag mig för att släppa dom där tankarna. Om det hade varit fel på hästen hade jag varit den fulländade ryttaren, och mig veterligen har jag inte fått nåt pris för det, eller känner mig som det heller för den delen... ;) Så för ett år sen började jag lyssna in, känna efter vad jag gjorde och vad jag fick för respons från hästen. Samtidigt som den känslan kom, började också de negativa känslorna släppa, lite grann och sakta såklart. Frustrationen släppte och jag började känna att det gick att leka fram mer rörelser och förtroende mellan mig och hästen. Häftig känsla. Det hela blev mer ödmjukt och det va okej för mig att göra fel, vi gjorde fel, fel, och fel igen. Sen, kändes det rätt och hästen slappnade av. Hallelujah. Och så fick passet sluta där. Kan man plocka bort de negativa känslorna av att det blir FEL, så kan du också plocka fram känslan i det som känns RÄTT. Skyll inte på dig eller hästen, tänk att ni får göra om istället. Göra om och göra rätt ihop. Världen går inte under idag om inte hästen töltar som en klocka eller med vinkellyft. Det är ständigt en resa som man lär sig nya saker på, och ju mer man lär sig... Ju mer inser man att det finns oändligt mycket mer att lära sig. Spännande, eller hur? Idag är en sån dag som allt bara är kaos i hjärnan, dagen är ostrukturerad med mycket att göra och jag har inte riktigt pejl på vad än. Ska försöka samla mina tankar till ett inlägg i morgon bitti, då jag är ledig. Gillar inte att ha såna dagar för ofta men allting har ju nånting gott med sig, och man får väl bara se vad den här dagen har att erbjuda... :) Ska bl a på delegering i tre timmar med jobbet och jag vet inte exakt vart, och i hjärnan flyter andra 'måste-tankar' som jag bara plitat ner på ett kuvert för att få det gjort i morgon.
Ha en skön dag ialla fall, ni får några bilder på dogsen så länge! Dagen blev ju inte riktigt som det va tänkt, vädrets makter gjorde att vi fick va på hemmaplan istället, lika bra det dock :)
Sen förra veckan fick jag testa att rida på stång och kapson. Bettet är ett kimblewickbett (ett rakt oledat) och är till för att ge tryck i nacken och i andra hand i kindkedjan, tack vare det kan vi finlira lite mer (vilket kräver mer av mig, och Lota!) men också få fram det där lilla extra. Kapsonen (och ja jag måste köpa en bättre, smidigare variant...) är till för att påverka ställningen i Lotas nacke samt att jag ska kunna påverka henne via kapsonen och inte via bettet, om jag behöver 'plocka tillbaka' henne eller visa henne tydligare. Då behöver jag inte missbruka bettet utan bara låta henne bli bekväm med det som det är. Kan säga att vi fortfarande har myyyycket att lära, men bara detta nya har fått det att öppna upp sig mycket för oss. Fler verktyg och finare hjälper. Och jag älskar känslan att sitta avspänt och i harmoni med vilddjuret Lota (sagt med hemskt mycket kärlek, klart) och bara känna in oss tillsammans. Ibland petar hennes ytterhöft ut. Plocka tillbaka med ytter skänkel. Ibland sitter jag mer på ytter sittben än inner, ändra om, forma runt inner och sitt ner på inner igen. Ibland lutar hon sig för mycket mot inner skänkel, peta till henne med inner skänkel och be henne inte hänga så... Så håller vi på, en kort stund tills det känns bra, sen slutar vi på topp. I harmoni. Tillsammans. Den känslan, jag älskar den! Lota fick stå igår, efter den långa turen i söndags på ca 5 timmars ridtid kunde det va bra för henne att bara skrota lite i hagen och bara njuta av lite gos och pyssel. Idag tänkte jag ta en runda på 'grannens' ridbana och bara gå igenom det vi tränade på för Isabella och Anna förra veckan och se om det sitter. Eller snarare, se om det sitter kvar hos mig... ;) Bild från Kalvefalls facebook-sida
Fick låna Annikas Glödis idag, perfekt sätt att rida bort lite från gårdagens ridträningsvärk och insupa lite stilla junikväll a la Sverige. Lagom svalt, dofter av sommar och bara hästarnas hovar mot marken med en och annan frustning emellanåt.
Glödis är under igångsättning och det va bara lite enkel träning genom att hitta en ytter- och innersida samt försöka få henne att länga steget. Länger hon steget får hon lättare för traven och tölten, just nu är det mest skritt och kort kort galopp som gäller. Hon är lite som Lota, liten och feminin. En riktig flickhäst. Lite yogaövningar nu sen är det natti, ny dag i morgon :) En lång härlig runda i trolsk östgötsk skog med nya bekantskaper, tack för en trevlig långritt Kalvefalls islandshästar! :)
|
behind the keys
Elin, 27 år från Småland. Yogar, rider och njuter av livet. Delar med mig av min träning med mig själv och hästarna :) Arkiv
May 2016
Kategorier
All
|