45 minuter sol gav ialla fall mig lite mer svar på varför november varit så dryg, eftersom en annan jobbar natt är man ute rätt mycket och vädret påverkar en mer än man tror. Så förutom mörkret och segheten allmänt så gjorde solens frånvaro sitt. Även om det finns vårdepressioner så är hösten, efter att löven trillat, grymt seg fram till jul och tills det äntligen vänder igen. Hösten har absolut sin charm, men ge oss lite, lite mer sol tack!
20 november hade Växjö haft 45 minuter sol. På hela november månad, hemskt lite! På HLR-utbildningen igår pratade vi om det och kursledaren tyckte det va bättre solen sken på sommaren när solen ska skina, och jag kan väl till viss del hålla med honom.. Men ändå, ge mig lite mer sol än 45 minuter?! Kollar man på SMHI's hemsida så ser man dock att vi här i kring får dras med få soltimmar, bara fjällen har mindre timmar. 45 minuter sol gav ialla fall mig lite mer svar på varför november varit så dryg, eftersom en annan jobbar natt är man ute rätt mycket och vädret påverkar en mer än man tror. Så förutom mörkret och segheten allmänt så gjorde solens frånvaro sitt. Även om det finns vårdepressioner så är hösten, efter att löven trillat, grymt seg fram till jul och tills det äntligen vänder igen. Hösten har absolut sin charm, men ge oss lite, lite mer sol tack! Dock, så bjöd lördagen på härlig sol och en kylig skrittur på modell stor häst. Mysig och välbehövligt för kroppen och knoppen! :)
0 Comments
Ja rätt stoooora ögon har hon, Filma. Bred panna och långa öron. Annars gillar jag hennes exteriör skarpt! Kunde varit lite mer långbent av det jag ser idag, men hon är ju bara fem så kanske lite kan hända på den fronten med muskler och hållning. Rejäla starka ben och bra proportioner, kort stark rygg och fin hållning. Så intressant att ha tre helt olika typer av hästar i hagen. Filma är som sagt mer puss-typen och henne får man säga till ibland, be henne flytta sig från mitt område. Hon har en tendens att kliva på lite för mycket. Men, det är en träningssak. I morgon börjar rentav hennes och min träningsperiod och vi ställer lite mer krav vid borstning, hovkratsning osv. Hon är följsam, känslig och lagom vaken men vissa 'knappar' vill jag installera på henne. Hon är lite otålig när jag går ifrån henne när hon står uppbunden (därav den otroligt tjusiga hållningen, not, på bilderna) och det va Lota också. Men, det försvann ju mer vi tränade och lärde känna varandra. Självklart är inte meningen att hon ska stå som en halvdöd betongstaty, men jag vill ha bort rastlöshet från marken så det inte följer med upp i ridningen ochs sadeln.
Blev så himla glad att min blogg omnämndes i Islandshästmagazinet som kom ut i tisdags, det var en artikel om tränaren Sofie Grenholm och min och Stall Drivkrafts blogg fanns det länkar till. Just filosofin att väva in mental träning ihop med hästträningen tror jag är ett måste i dagens stressade presterande samhälle. Jag hade min värsta ridlektion ever för några veckor sen, jag va trött och försenad eftersom jag hade missuppfattat tiden. Jag va hemsk och orättvis mot Pjakkur, orkade inte prata med min tränare och till råga på allt hade hon en praktikant med sig. Så det räckte inte att jag gjorde bort mig inför henne. Jag sa till henne efteråt att jag inte va i balans, men hon tröstade mig med att vissa gånger är så här. Alla har såna dagar.
Där och då tröstade det mig inte speciellt mycket, men när jag gick in från stallet kände jag ändå att lektionen i sig var helt okej. Ja, jag blev sur på Pjakkur och morrade åt honom flera ggr. När det inte behövdes. Men jag kommer också ihåg att jag berömde honom från hjärtat när han gjorde det jag bad honom om. Och det vi gick igenom på den lektionen har jag tagit med mig och fortsatt träna på. Både övningarna vi fick av tränaren men också på att inte påverkas av alla negativa känslor som där och då sköljde över mig. Jag va inte tröttheten, orkeslösheten eller stressen. Jag va Elin som inte hade nån energi över och som hade dåligt samvete över att jag kom försent. Alla begår misstag. Ingen är något helgon som ständigt lyckas. Det där fick va min lärdom att försöka lägga undan dom elaka känslorna på hästryggen (och annars också). Man får tillåtas att vara ledsen och trött. Men man är inte dom känslorna. Dom hör inte ihop med min personlighet alls. Men just den stunden besegrade dom mig, till nästa gång ska jag försöka att bara låta dom svepa förbi. Och lyckas jag inte, så är jag fortfarande inte så värdelös som jag känner mig. Ha en underbar fredag, jag ska kurera förkylning och ha en hästfri helg uppe hos föräldrarna. Välbehövligt det också :) Ta hand om er och dras inte med ner i negativitetsträsket! Första hästen utav mina egna som är en riktig puss-häst! Pjakkur gillar inte närhet sådär vidare mycket, men han accepterar allt man gör såklart, och Lota ääälskar ju allt gos och kel men står mer och njuter av all uppmärksamhet bara. Filma är gärna framme med mulen och pussas, vill komma fram och 'prata' och liksom ha en dialog. Hon har fått en fin plats i flocken här hemma, även om de inte är ihopsläppta ännu. Hon sprider en skön energi i stallet, hon ser alltid så glad ut! Positiv liksom. Igår stängslade vi och röjde i hagarna. Filma går i en mindre hage i Pjakkur och Lotas hage, så de kan bekanta sig med varandra utan risk för skador. Filma tar både det och det andra med ro, Gusten hittade min hyresvärd att skälla på i morse och då var han bakom Filma. Men hon gjorde inget annat än att hoppa till, hon i sin tur va bakom mig och kunde ju lika gärna hoppat in mig. Så sett vet jag ju inte hennes reaktioner, men det kommer jag få se sen när man börjar jobba henne från marken. Men detta bådar ju gott, jag för min del vill gärna ha en häst som reagerar men som sen stannar upp och tänker (svårt, med tanke på att det är ett flyktdjur i grund och botten), Pjakkur är sån men Lota har inte varit sån från början, men har blivit mycket bättre nu när hon har mer självförtroende. Något som alltid kan vara lite spännande när hästarna kommer från Island, är hur deras hovar ser ut. Filmas va faktiskt alldeles alldeles lagom bra, inte för lång och utväxt och lagom verkad. Lite justeringar på det och hon är nog redo för skor om några veckor.
Bild från när hästarna lastades ur, tagen av Jeanette Söderström från gruppen Islands importer på Facebook Nu ska Filma vara på svensk mark ialla fall och även om det har varit väldigt fram och tillbaka med datum och tider (planet skulle gått förra söndagen från början, men ändrades till idag), men Ulrika på transportbolaget Papé & Rosen AB har skickat alla ändringar och uppdateringar via mail eller sms. Bra service tycker jag!
Så, nu är det bara en himla väntan tills chauffören ringer och Filma äntligen står på Stavsåkras gårdsplan. Var först beredd på att vara vaken tills de ringde men inser nog att jag måste lägga mig ändå. Hon lär vara här runt 4-5-tiden i morgon bitti, så jag ska se om jag kan sova så man är pigg för att ta hand om henne och de andra i morgon bitti. Natti på er! Återkommer med updates i morgon :) Nu är hon på väg, sen igår är hon i Reykjavik och idag väntar besiktning mm. Natten mellan söndag-måndag kommer hon hem till Stavsåkra! :)
Har nu ridit igång hästarna lite och de känner sig mer och mer hemmastadda. Pjakkur går ju ca 3 ggr/vecka på lektioner och är lite utlånad, så han har jag inte hunnit rida så mycket. Lota har jag ridit lite mer och även om hon va rätt laddad i början (ny miljö och stått ett tag) så känner jag att det är väldigt mycket som har ramlat på plats sista månaderna.
Hennes tidigare försök att be mig dra åt skogen och etc, finns inte alls kvar och även om hon är lika mycket häst nu så håller jag inte i henne mer än innan. Hon har egentligen alla möjligheter att kunna vända om till stallet eller bryta ut ur volten - men hon gör det inte. Känns fantastiskt skönt att vi är där vi är idag! Men, det har tagit tid... :) Hoppas att bjuda på lite mer bilder sen när jag fått igång kameran och så, bjuder på lite SOL från idag, det va inte igår liksom! Puss på er! Vågar jag säga att jag är tillbaka igen?
Det är så mycket som har hänt kring mig sista tiden, så jag vågar knappt säga att jag är tillbaka på banan. Förutom att jag har haft fullt upp med mig själv och min flytt. Både rent praktiskt och känslomässigt, så har det stormat kring mina vänner och något jag aldrig trodde jag skulle säga - min bil. Men nu, en vecka efter att bilen blev stulen på jobbet och saker och ting börjar falla på plats mer och mer i mitt nya hem, börjar jag sakta landa med fotsulorna på marken igen. Har legat lågt med att skriva eftersom jag känt att jag inte tillfört så speciellt mycket, och för att mina tankar mest har snurrat omkring likt en virvelvind utan en utstakad plan. Och det här med bilen, det va som en kalldusch och inte hitta den på parkeringen när jag gick av min natt. Mitt andra hem och min numer skruttiga bil jag fått utav morfar för fem år sen. Jag älskade den jäkla bilen. Hjärnan tänker onda tankar om h*n som tog min kära bil, men dom tankarna får snurra lite till. Livet är lite som mitt kaffe ikväll. Beskt för tillfället. Men det brukar alltid vända. Den känslan har dom inte tagit ifrån mig och den biten försvann inte med min bil. Puss. |
behind the keys
Elin, 27 år från Småland. Yogar, rider och njuter av livet. Delar med mig av min träning med mig själv och hästarna :) Arkiv
May 2016
Kategorier
All
|