Där och då tröstade det mig inte speciellt mycket, men när jag gick in från stallet kände jag ändå att lektionen i sig var helt okej. Ja, jag blev sur på Pjakkur och morrade åt honom flera ggr. När det inte behövdes. Men jag kommer också ihåg att jag berömde honom från hjärtat när han gjorde det jag bad honom om. Och det vi gick igenom på den lektionen har jag tagit med mig och fortsatt träna på. Både övningarna vi fick av tränaren men också på att inte påverkas av alla negativa känslor som där och då sköljde över mig.
Jag va inte tröttheten, orkeslösheten eller stressen. Jag va Elin som inte hade nån energi över och som hade dåligt samvete över att jag kom försent.
Alla begår misstag. Ingen är något helgon som ständigt lyckas. Det där fick va min lärdom att försöka lägga undan dom elaka känslorna på hästryggen (och annars också). Man får tillåtas att vara ledsen och trött. Men man är inte dom känslorna. Dom hör inte ihop med min personlighet alls. Men just den stunden besegrade dom mig, till nästa gång ska jag försöka att bara låta dom svepa förbi. Och lyckas jag inte, så är jag fortfarande inte så värdelös som jag känner mig.
Ha en underbar fredag, jag ska kurera förkylning och ha en hästfri helg uppe hos föräldrarna. Välbehövligt det också :) Ta hand om er och dras inte med ner i negativitetsträsket!