Det va ett tag sedan Lota och jag va ute ensamma, men jag kände ändå att jag vet på ett ungefär vart jag har henne efter allt markarbete och vanliga pyssel med borstning och hantering. Tänkte att jag tar en runda på ca 45 min och så länge hon bara försöker va avslappnad ser jag det som en seger.
Och faktiskt, vi red förbi grannens köttätande hoppiga studsiga kor och hon kikade lite skeptiskt på dom, men vi fortsatte lugnt förbi. Och inga läskiga stockar, stenar eller fåglar eller dyl hoppade upp och tog oss heller. Hon va lite 'harig' i början av sin inridning men ju mer hon vant sig ju coolare har hon blivit, men spänner hon sig blir hon till sist nästan rädd för sig själv, och då är aaaallt läskigt!
Det enda jag gjorde igår va att
- be henne böja sig för innerskänkel åt båda håll (dvs böjningen börjar i ryggen och inte i halsen)
- be henne va avslappnad när jag hade kontakt med bettet och inte använda sin underhals
Allt tar verkligen sin tid och en annan som jobbar och har lite annat än hästarna, får väl försöka ta det med myrsteg. Nu känns det ialla fall som att vi har en grund och är på väg nånstans :)