Eftersom vi flyttade ut till landet några månader tidigare föll det sig att jag ÄNTLIGEN fick igenom min vilja att få en häst, och detta blev nu Pjakkur. Dock ingick det ju inte i min barndomsdröm att hästskrället skulle kasta av mig varenda gång jag satt upp, eller att han skulle sluta tölta! Avkastningarna slutade han med, men det tog en hel sommar. Och jag märkte alltid på honom när det skulle ske. Han stod blick stilla, men jag såg i hans ögon att de inte va lugna och harmoniska. Och det slog aldrig fel, han studsade iväg, pappa tappade greppet om tyglarna och jag for i backen. Utan att skada mig nämnvärt, men detta gjorde både mig och Pjakkur ännu mer osäkra.
Tölten hittade tillbaka först efter 2 år, då jag fick hjälp av en kompis som hjälpte till att instruera mig. Lyckan va total! Äntligen hade jag fått tillbaka min RIKTIGA islandshäst!
Åren gick, jag började på Ingelstad (naturbruksgymnasiet) och Pjakkur följde med ner. Vi fick många vänner genom ridningen och hade många härliga ritter utanför skolan på dess härliga åkrar. Studenten närmade sig och det va dags att ta sig ut i vuxenlivet. Jag tjänade mina första egna pengar och köpte Salka, ett islandsföl (den svarta här nedanför) som va släkt med min Pjakkur.