Pjakkur lärde mig att ta hand bättre om min kropp. Det är tack vare honom som jag började yoga och ifrågasätta vad jag sände ut i sadeln med min kropp. Genom honom vaknade också intresset för stammar och jag lärde känna fler och fler hästar med Hrafn 802 och þokki frá Garði. Idag är det hingstar jag gärna har i stammen. Dom är inte fullt kompletta men de går att kombinera med andra linjer och jag känner mig trygg med vad de lämnar för avkommor.
Lota... Lilla Lota. Min första unghäst jag red in med hjälp av instruktörer utifrån och det har öppnat upp mycket hos mig själv och henne, ett intresse för träning av hästar och ännu mer vad jag sänder ut med min kropp på och av hästen. Hon har framförallt lärt mig att tro på mig själv, visa och guida hästen på ett ödmjukt och tydligt sätt, samt att höja rösten utan att ta bort kärleken. Ja, lite flummigt och sentimentalt men hon är hästen som fått mig att landa som ryttare. Bli stark och börja tro på mig själv.
Filma då. Hästen som köptes in pga stam och film. Nyfiken på Orri-blodet ville jag lära känna en och veta vad det va i dom hästarna. Nu har ju Filma en mamma också så det är ju knappast så att hon representerar alla Orri-barn sådär. Men jag har fått en inblick ialla fall och jag måste säga, vilken häst hon är. Jämn, villig och snäll. Väldigt lätt att 'försvenska', kelig och sällskaplig med ett stort hjärta. Förutom min vilja och nyfikenhet på stammar så har hon lärt mig att inte tassa på tå från marken eller från ryggen. Hon va lite spänd, är fortfarande, för skänklarna och vid viss utrustning. Men ju mer man tassat på tårna ju spändare har hon blivit. Så nu är det bara fysiskt och mentalt AAANDAAAS och bara bete sig naturligt runt omkring henne. I ridningen på henne, där är det bara en början och vi har lång väg kvar, men där har jag massor att göra och lära. Men det ska bli kul! Rom byggdes ju inte på en dag, som en nyfunnen vän och jag har pratat mycket om.