Jag har mycket att va väldigt tacksam över, jag har jobb, vänner, familj mm, men något som slog mig igår va när jag red ihop med Sassy som jag lär rida. Hon har fått rida min Pjakkur hela sommaren och det har varit en fröjd hela tiden. Hon har en naturlig balans och hon är orädd men ödmjuk. Nu är det nog tionde gången de rider och hon sitter fint i sadeln med balansen i sätet, inget dragande i tyglarna utan mjuk och fin kontakt och det har verkligen varit så sen hon hoppade upp på honom i juli första gången.
Pjakkur blir 20 nästa år och jag hoppas han kan få va pigg och alert länge till, är oerhört tacksam för allt han lärt mig men nu också lär andra. Följer olika hästbloggar och ibland blir man bara ledsen när man läser hur illa folk skriver om andra, det är inte alltid dåligt och alla ridskolor är inte hemska och pengakåta. Många, men inte alla. Det finns alltid guldkorn där ute, det gäller bara att plocka fram det man har inom sig och låta det blomma.
Ska bli kul att följa Sassy och Pjakkur under hösten, Nichole rider honom också en del och jag sitter bara upp nån gång i veckan för att 'checka' av och han är verkligen bara mjuk, avspänd och följsam. En fröjd att få känna sin 19-åring så!