Jag tror ju inte på det här att 'ge upp' intressen för någon annan. Jag tror att man snarare får ställa sig frågan om det är värt det eller inte? Är det värt att lägga hela eller delar av ett intresse på hyllan för just den här personen? Vi hästmänniskor är ju rätt kända för att vara starka, och tyvärr, tror jag att det är det som ibland bränner i andras ögon. Att man är självständig, driven och van att klara sig själv. Det ÄR svårt att kombinera! Och det gäller att hitta rätt person att få det att klaffa med. Det kommer inte funka med alla. Likväl som att jag inte hade funkat med någon som krävde att jag skulle jobba dagtid 7-16 måndag-fredag. Likväl funkar inte jag med någon som hade krävt att jag ägnat mig åt jobb och en hobby som tar max en kväll i veckan. Alla är vi olika och även om det är tufft, ensamt och slitigt så nej, man är inte ensam!
Och visst är det så, att man ibland får omprioritera saker. Vissa perioder i ens liv är inte hästarna allt, man har annat som tar upp tiden och då är det så att man kanske får sälja. Eller ställa av. Men vet att man att det är med rätt person man gör det för, eller om man för del delen väljer att göra det själv.
Följ magkänslan, finns det en tvekan - är det förmodligen en tvekan nånstans också. Känns det tufft och ovant att lägga ett intresse på hyllan, prata om det! Kommunikation (och sex, säger dom...) är bra när det funkar men totalt värdelöst när det inte funkar. Och omge dig med människor som stöttar och finns där. Finns ingen fysisk person, finns det massor på nätet och i olika trådar på forum! Vi är en hel massa hästmänniskor här i landet, närmare bestämt 250 000 - 300 000 människor.
I morgon tänkte jag skriva vidare om fenomenet crazy horsepeople, men då vad man faktiskt får tänka på för att kunna släppa in någon annan i sitt liv... Trevlig lördag på er :)