Det här med målbilder kan lätt ge lite prestationsångest, känner jag. Det blir ett så laddat ämne, eftersom ett mål genast generar nån form utav prestation. Och då helst en prestation i tävlingssammanhang. Eller, det är så jag tolkar mål ialla fall. Det blir så bildligt och konkret, och vi människor gillar ju allti att mäta och jämföra. Likes på facebook och instagram är väl en klassiker? 56 likes är ju mer än 19, liksom.
Jag har dock taggat ner det där med mål baserade på prestationer. Tidigare så hade jag tidsbestämda mål (Sofie kommenterade det i förra inlägget, kloka ord!) och fy vad det gav ångest. Det funkar säkert för en del men för mig gav det bara ännu mer stress att sätta ett datum att tex starta en viss klass eller så.
Sen Lota kom in i mitt liv, har den lilla röda att tacka för mycket!, så fick jag lägga såna tidsbestämda mål åt sidan. Samspel fick komma först och det har lönat sig nu. Även med Filma har jag lagt allt sånt åt sidan, hon fick skor på sig förra veckan och jag har gjort så gott jag kunnat utifrån den tiden jag haft att hålla på med henne. Men jag känner att samspelet oss emellan är med och jag har även testat hennes gränser lite, för att se vart jag har henne när det är skarpt läge.
Och handen alldeles på hjärtat. Jag skulle inte vilja vinna SM utan att ha med mig hästen, rent relationsmässigt, på vägen. Som någon annan kommenterade, att hon bara hade som mål att ha kul och trevligt med sin häst, det är nog så viktigt! Jag tycker det är ett bra mål i sig själv. Verkligen! Fler borde tänka så. Fram för lite mer samspel :)