Lotas och min start blev inte så jättebra. Hon lämnades bort ca en månad för att få grunderna lite, hon va ju insutten och tyckte det va OK att man red ut med sällskap. Men ville att min dåvarande tränare skulle hjälpa mig att befästa styrningen och introducera tyglarna och bettet för henne. Kände att jag inte ville göra fel eftersom hon va rätt känslig och lärde sig fort.
För det gjorde hon. Hon va fenomenal på att lära sig när jag gav henne eftergift (dvs släppte efter på tryck). Och alla gånger hann jag inte själv med att se vad som faktiskt hände. Hon va för snabb egentligen och även om jag ridit rätt många hästar hade jag inte den här rutinen i min kropp, att snabbt reagera och ge en korrekt hjälp i rätt tid.
Detta gjorde att när jag sen skulle rida henne själv, sprang hon ut i skogen, försökte vända, vägrade gå... Eftersom hon är rätt liten och snabb, hade jag inte så mycket häst kring mig. Detta gjorde att vår balanspunkt tillsammans blev liten och detta krävde att jag tränade upp balansen myyyycket. Det hjälpte hon mig med, och det är jag tacksam för idag! ;) Även om större hästar kan va svåra att rida ihop så är små hästar otroligt snabba i sina rörelser. Eftersom du har en mindre häst framför och bakom dig 'försvinner' hästen rätt snabbt när den vänder om.
Jag red för tränare ca en gång i månaden, men det gick nog inte 5-10 minuter innan Lota började konstla, vägra gå, bryta ur volten, springa ifrån mig etc. Jag fattade också att det va ett oaccepterat beteende men jag visste inte då vad jag skulle göra. Hon va ju så snabb!
Dessutom va hon snarrädd för allt möjligt, nåt hastigt som dök upp, mystiska saker som stod framme på gårdsplanen. Hon skuttade iväg rätt bra också, kunde tvärvända på en femöring och jag hade tur många ggr att hon inte lyckades få av mig.
En gång har jag trillat av men det har varit nära desto fler. Hon hoppade rätt ut i skogen och över ett litet dike. Då tappade jag balansen och hon undrade nog också vad fasen som hände.
Så här va det när hon va 5-6 år, självklart får man ta i beaktning att hon va unghäst där och då. Jag känner själv att jag ställde för höga krav på henne och särskilt med tanke på att hon va så rädd/spänd av sig. Hon hann aldrig riktigt landa, samtidigt som jag va otydlig mot henne.
I morgon tänker jag göra en analys av våra problem, för det finns alltid en orsak varför till att en häst reagerar som den gör. Jag har en stor del i det men också hästen (jag kommer gå igenom hur och varför hästen reagerar).
Nästföljande inlägg kommer handla om
- ridning och (över)krav
- vikten av ett gott samarbete
- ridning och ryttarens självförtroende
- olika hästpersonligheter och hur olika individer löser samma problem
- problemet när hästen inte är mellan hjälperna
- hästens fyra hörn som vi ryttare behöver ha pejl på
Då vet ni vad hela nästa vecka kommer att handla om! Ha en skön söndag :)