Och nej, det är inget värre än att dunderförkylningen börjar lämna min kropp och jag helt enkelt bara behöver vila. Alla planer för kvällen har lagts på hyllan och hästarna studeras från köksfönstret, min gråa hund Gusten ligger jämte soffan och jag har parkerat mig under en filt och dricker en besk kopp kaffe.
Det är helt okej att låta själen komma ikapp kroppen en dag som denna, grå mulen aprilkväll. I morrn skiner nog solen igen!