Om paso fino'n och peruansk paso verkade okej, så är dessa två raser mer extrema, både rörelsemässigt och metoderna för att få fram de extra frambenslyften. Tittar man på t ex Tennessee walking horse har det i media uppmärksammats många filmer med tränare som använt sig av 'soring', som innebär att man bandagerar/plastar in karleden på hästen med t ex diesel eller etanol. Vätskan går sen in i huden och fräter sönder vävnaden, vilket gör fruktansvärt ont. Det och att sätta 'klackar' under hovarna på hästarna gör att de får ett mer extremt och spektakulärt rörelsemönster. Filmen nedan visar den här fyraktiga tölten och gunghäst-galoppen på Tennessee walking horses, och ni hör ju att folk applåderar när de ser det. Priset hästen får betala alltså, jag undrar just hur de här hästarna rör sig ute i hagen? Om de nu får gå ute, vill säga. American saddle breed är också en ganska extrem ras med sina enorma frambenslyft och höga hållning. Kollar man exteriörmässigt på dessa hästar är den ju byggd för att röra mycket på frambenen, men sunt vet jag inte om det är? Här förekommer, vad jag vet ialla fall, inte så kontroversiella metoder på som Tennessee-hästarna även om jag kan tänka mig att det laboreras en del med vikter, skoning mm.
0 Comments
Leave a Reply. |
behind the keys
Elin, 27 år från Småland. Yogar, rider och njuter av livet. Delar med mig av min träning med mig själv och hästarna :) Arkiv
May 2016
Kategorier
All
|