Just det här med att hitta det fina i vardagen är något jag tänkt på mycket sista tiden, eller ja, det och mycket annat satte igång griller i huvudet på mig efter just yogautbildningen. Idag fyller jag år, är officiellt nybliven sambo sen två dagar efter ungefär ett år av distansförhållande och 2,5 timme emellan varandra i veckorna. Tror ni han kom ihåg födelsedagen? Haha, nej. Det gjorde han inte. Erik som jobbar dag 2 på nya jobbet idag, vår valp som är 3 månader gammal och som jag släppte ut vid 03 i natt, allt flyttande, körande och allt annat med jul och nyår och snö (tackar äntligen att den kom) har gjort att vi haft så mycket annat i huvudet, så jag fick påminna honom innan han for i morse.
Jag fyller inte jämnt eller så, och jag vet knappt hur mycket jag fyller heller, men en liten del av mig vaknade med irritation redan på morgonen, jag hade på känn att den karln inte skulle komma ihåg det (nytt jobb och en massa intryck, jo han är förlåten) men sen tänkte jag att vad 17, ska jag sura över det nu? Två dagar efter att vi äntligen flyttat ihop, som han kämpat att hitta ett jobb och efter några dagar med väldigt fullt upp, en liten valp som kräver sitt, vardagens andra bestyr...
Så nej. Jag la den irritationen på hyllan. Nästa år kan han ju gärna få komma ihåg det själv, då finns det väl inget nytt jobb att skylla på iaf ;) Hur gör ni för att undvika att de små sakerna förstör vardagen? Jag själv tänker att det är en tillfällighet, att det irriterar mig mycket just nu och har jag släppt det inom tio minuter grubblar jag inte mer på det, annars tar jag upp det om det också berör nån annan.
Ordinary magic alltså. Hitta det fina i vardagen. Oftast finns de bästa stunderna i det allra enklaste. Hoppas ni alla får en underbar helg :)