För några veckor sen började jag rida för en tjej som heter Isabella, en ung tjej som driver eget och lever på att åka runt och hjälpa andra med kommunikationsproblem. Nu menar jag då mellan häst-människa... Jag har ju länge känt att jag inte fått nån hjälp med Lota, jag har ridit för flera instruktörer och ridbiten har jag fått bra hjälp me, men hon och jag har ju haft lite issues redan på marken men också stora kommunikationsmissar. Jag skrev innan att jag inte kunde lomgera henne, för hon bröt ur volten, sen stod jag 20 m från min utgångsposition. Så hon flyttade runt mig rätt bra...
Ialla fall. Jag fick nys om Isabella när jag rekade på Facebook. Hittade hennes sida och vi bestämde hon skulle komma ut för en lektion. Vi jobbade då bara från marken. Fick förflyttningsövningar att jobba på, mycket kroppskoordination. Efter den lektionen bestämde vi att ta ett tredagarspass, hon kom ut till mig tre dagar på raken och vi jobbade igenom samtliga övningar igen. Första dan mötte vi mycket motstånd, en upprörd Lota som undrade vad i hela friden vi sysslade med. Hon pep och hade stor flyktkänsla, slickade sig inte så mycket om munnen och va helt enkelt ganska ifrågasättande. Andra dagen, va det en liten låg Lota, slickade sig mycket kring munnen men va nästan lite för lyhörd och följde Isabellas minsta vink. Vi ville ju inte ha en nedbruten häst, så tredje dagen hoppades vi att hon inte skulle vara som en robot utan mer som ett levande väsen, med själ liksom. Och joo, tredje dagen va hon rätt fundersam, avvaktade istället för att fly när hon inte förstod och slickade och tuggade mer ärligt, inte bara för att visa sig undergiven. Jag kände där att jag började hitta fram till min lilla häst, individen bakom de här flyktbeteende hon visat från marken och under ryttare va en liten osäker dam som egentligen inte ville göra mer än att göra rätt.
Vi avslutade dagen med att jag satt upp. Vi hade under de här tre dagarna frågat Lota om hon kan vinkla rumpan och 'plocka in' rumpan under sig, rygga henne och att hon ryggar korrekt (viktigt! vi använde inte ryggningen för att dominera henne, utan övningen i sig bad vi henne flytta alla fyra fötterna korrekt under sig), rygga igenom hörn samt hitta sina fyra fötter ute på volten (dvs inte bryta ut med bogen eller rumpan åt något håll).
Det vi kunde se va att hon gärna tittar utåt i höger varv, vilket med allra största sannolikhet har att göra med att jag trycker ut henne med min starka sida (min högra höft), i vänster varv faller hon mer in.
Så okej. Från att gå från obstinat häst jag inte kunde rida på volt kunde jag nu tack vare kroppskoordinerade övningar och mer kunskap från mattes sida, så ser det nu ut så här:
Isabella håller på med alla hästar och inte bara islandshästar, ni hittar hennes sida här:
http://naturligtvisabella.se/