Ridning och yoga hör för mig ihop. Om yoga betyder unionen med dig själv så är ridning en union ihop med dig och hästen. Svårt! Men så enkelt och självklart när allt faller på plats.
Oavsett vilken idrott eller fritidsysselsättning man har vill jag tro att man har nytta av att lära känna sig själv, hantera känslor och ibland bara va mitt i stormen. För mig har yogan gjort att jag kunnat sortera ut vad som är mitt ansvar och min känslor, och vad som faktiskt är hästens känslor och ansvar. Det blir som ett slags samspel med mig själv och hästen, som ett pussel.
Och i början av min yogapraktisering va det ingen sjävklarhet att gå till mattan och yoga. Det va väldigt mycket olustkänslor, det va tufft och svettigt och jag va osmidig och kände mig dålig. Idag längtar jag efter mattans dagliga träning, inte sådär rosenskimrande rålängtar varje gång kanske, men jag vet att det gör så himla gott efteråt.
Så helt enkelt har det inte alltid varit, men tack vare yogan är det lättare att bara va och acceptera, finna sig i det som är och kunna påverka framtiden. Och det bästa är att det inte behöver va några stordåd, ibland kan det va så enkelt som att bara gilla läget i bilkön. Du lever ju lika mycket då som när du gör något du verkligen älskar. Det tänket har ialla fall hjälpt mig mycket, kanske det kan hjälpa nån annan också!