Lota är tillbaka igen! Har faktiskt varit lite tomt, trots fem hästbenta i stallet. Hon har varit borta i lite drygt två veckor och lite trassel med vädret gjorde att hon fick stanna ett par dagar till. Men, vilken fin häst jag fick hem! En lite mer uppvaknad fräsch Lota. Anna visade henne så körde vi isländsk style och bilade efter. Roligt att få se henne riden ute på vägarna, och så ovant med tanke på att det nästan alltid är jag som sitter på annars! Hon verkade omtyckt ialla fall, och det får man väl ta som creed :) Mest är det väl jag som behöver träning, insåg jag (IGEN), men jag har ju tänkt på det så många ggr innan - att jag ska va konsekvent och tydligare. Gångarterna har hon ju där, speciellt tölten. Jag som mer trodde det skulle va massa pass, men är det bättre tölt än pass är jag nöjd!
Filma. Den helt själlösa hästen men med ett hjärta av guld. Om jag tyckte hon va gå-på-ig när hon kom har hon bättrat sig myyycket! Hon är den som alltid vill ut från hagen, kommer och hälsar och vill alltid ha en extra puss innan man går. Har ridit henne, och ja - det bådar gott! Dock kan hon inte så mycket, såklart, men då va jag tvungen att ge mig själv en klapp på axeln ialla fall. För även om Lota och jag haft diskussioner tycker jag hon är enkel att flytta i sluta och öppna, sen att de rörelserna inte är prickfria, men hon har mjukheten och lyhördheten ialla fall. Filma märktes att hon mest kunde gas och broms. Filma har även fått traska i skogen lite, vi har tagit lite promenader och det va, såklart, inga problem tydligen. Det va typ mörkt när vi kom tillbaka men det bekom henne inte. Jag undrar när hon överraskar mig? Vad tror ni?
Mer än nöjd är jag, även om jag kände mig full av intryck och som en dålig ryttare när jag hämtade Lota, men, vi har massa att lära och nu känns det bara kul!
Natti på er!