Dis, isabellen, är väldigt mild till sinnet och gillar närvaron av människor, även om det va lite läskigt att va med mig själv på den lilla plätten utanför huset. Hon och Glödis är som ler och långhalm och hänger ihop jämt, och nu sen flytten hit har de gått ihop hela tiden. Testade först bara att longera henne runt mig och hon gick fint i bägge varven. Löst och ledigt. Dis är väldigt mjuk och spänstig i kroppen, har fina lyft och när man kratsar hovarna känner man liksom inget motstånd när du tar upp hoven, hon lyfter avslappnat upp alla benen.
Hennes nackdel är väl att hon inte är mycket tränad och har stått mycket i vinter, så hon behöver mer styrka för att kunna orka lyfta och samla sig. Problemet jag stötte på med henne va att när jag bad henne flytta åt sidleds (hon står med mulen mot mitt bröst och jag lägger spöt i skänkelläget beroende åt vilket håll jag vill att hon flyttar) så förstod hon inte vad trycket (den lilla touchen med spöt) betydde utan tryckte sig snarare mot trycket, vilket hästar är födda att göra. Det är vi som lär dom att gå bort från trycket, så den nöten fick vi jobba lite med. Det gick bättre efter första gången, men polletten har inte riktigt trillat ner än.
Dis stora fördel är helt klart hennes vänlighet mot människor samt hennes smidiga kropp. Jag skymtar lite dåligt självförtroende men i grund och botten är det en härlig positiv häst!
Även hon longerade jag för att se hur hon rörde sig. Helt okej i vänster varv, men i höger stannade hon upp i traven och frös. Vägrade gå. Efter att fått runt henne, till slut efter lite övertalning, kunde man se att höger fram inte tar ut steget lika mycket som vänster fram. Säkert en muskulär spänning som skulle bli hjälpt av lite massage. Första gången kom jag bara hit, till longeringen. När höger bog släppte och hon inte stannade längre avslutade jag den gången. Gången efter testade jag att flytta för spöet som jag gjorde med Dis, och även där stötte jag på problem med höger bog, den ville inte riktigt träda in och korsa vänster fram. Efter en stund gick det bättre, men som sagt, lite massage och mjukgörande där borde göra susen!
Glödis är har lite mer nerver än syrran, men jag tror egentligen det mest bottnar i dåligt självförtroende. Hon är väldigt flockbunden (inte konstigt alls eftersom hon tillbringat mer tid med hästar än med människor sista tiden) och hittar sin trygghet i sin flock liksom Lota. Lite svårare hästar att jobba med men desto ballare när man får dom med sig!