Jag har sagt en hel massa såna grejer. Jag skulle aldrig vilja ha egna barn t ex. Adoptera va det enda alternativet. Jag va 13 och tänkte minsann inte ödsla bort några månader på att va gravid. Jag va 13 ja, precis. Är 27 idag och har ändrat mig på den punkten - klart man vill ha egna barn om man kan och får! Röstade även på Miljöpartiet första riksdagsvalet. Skulle aldrig rösta på dom igen. Skulle alltid ha Volvo, nästa bil blev en VW. Gillar inte rosa kläder, skaffade en rosa tröja (insåg dock att det skar sig rätt bra med mitt röda hår). Ja ni hör.
Men jag trodde aldrig jag skulle ta steget att lämna bort min gamla första-häst Pjakkur. Jag skulle minsann behålla honom tills den dagen han dog. Aldrig sälja. Mmm. Det gick ju bra, tills jag stod där med tre hästar på stall, två hundar, vedeldat hus och en ny grön unghäst och två ridhästar. Och jobb. Och allt annat därtill.
Det gick banne mig inte få ihop. Hur jag än vred på det så kom alltid Pjakkur sist. Filma och Lota kom alltid före och även om jag så gärna ville, så tröt orken eller tiden. Pjakkur är 20 i år så han behöver gå ganska regelbundet för att få va i form, jag tänker att det är som med människor som blir äldre - vi behöver ändå underhållas och hållas lite i trim för att inte dassa ihop och bli stela och sköra.
Men det satt långt inne, och det tog några månader innan beslutet växte fram och Pjakkur fick flytta till en vän som har en ridskola i norra Småland. Kan med handen på hjärtat säga att jag hade nog fortsatt tjura och envisas om att jag minsann skulle behålla honom hemma om det inte vore för Åsa och Kalvefalls gård, jag hade nog aldrig lagt ut en till salu-annons på honom. Men jag visste sen innan att de tar bra hand om sina hästar där uppe, har viktgränser på turridningen och inga hästar går fulla dagar hela tiden. Bra hagar och regelbundna checkar med tandläkare och massörer och kiropraktorer. Bra foder och mycket utevistelse.
Har varit där uppe och hälsat på ett flertal ggr. Varje gång får jag höra nåt nytt, sist hade han fått vara med på Tölt in Harmony-kurs och min tränare Trausti gillade honom också. Det värmer lite i hjärtat. Eller rätt mycket såklart. Alla som har ridit honom älskar honom. Känns bra att fler får njuta av en säker och trygg häst i sina bästa år, än att jag ska gå här hemma och få ångest varje gång jag inte hann med honom.