Men ibland, som med alla relationer, fyrbenta som tvåbenta, blir man frustrerad eller rent av bara less på att relationen inte funkar. Det behöver inte va en en relation som rakt igenom är 'dålig', men det kan va att man hakar upp sig på att samma beteende är återkommande, hästen står inte still i stallgången, hunden smiter ut före dig genom dörren, tölten funkar ett par steg och sen trillar hästen ner i trav eller pass... En vän (tvåbent) kanske ligger på 'minus' på relationskontot och du känner att, nu, nu är det liksom nog.. Nu orkar man inte pleasa den andre längre. Man själv har kanske haft en tuff vecka med för lite sömn eller bara allmänt nere av andra anledningar.
Jag själv har också varit i dom här situationerna, både med mina tvåbenta och fyrbenta vänner. De flesta gångerna måste jag säga att jag själv har haft ett stort ansvar i att situationen har blivit dålig. Jag har inte sagt ifrån i tid (eller skulle ha sagt nej från första början) eller va själv inte tydlig nog med det jag menade. En liten del har varit den andra individens ansvar. Att den andre inte varit tillräckligt uppmärksam eller helt struntat i min åsikt, eller vad det nu kan va.
Så, det är inte alltid ens egna fel. Men jag vill påstå att man själv har ett stort egenansvar i hur man reagerar på andras projektioner (någon vill överösa dig med sina egna svagheter och misstag för att skydda sig egna självbild) eller när man igen ser att ens fyrbenta vän drar ner huvudet i gräset IGEN på väg till hagen, eller typ kliver över en när en fågel flyger upp precis jämte.
Hur man skyddar sig mot tvåbentas projektioner kan vi ta en annan gång, men för att göra så man får en så bra stund som möjligt med sin häst, kan man tänka på flera saker innan man ens sätter foten i stallet:
1. Släpp stressen. Hästen kommer inte ha nån förståelse för att du haft en skitdag på jobbet. Hästar lever i nuet och är inte några utstuderande djur som medvetet ska va arga eller sura, de är alltför oftast en spegel på det vi bemöter dom med.
2. Prestationskrav. Släng det också. Det pratade vi ju om i förra inlägget. Hur mycket kan jag förvänta mig att kunna göra idag? Har jag 1,5 h på mig, planera inte in ridning, mockning och smörja träns. Välj två saker. Två rimliga. Rid när du har tid och kan njuta av det!
3. Var konsekvent men lägg inte in några andra negativa känslor i det. Jag störde mig på att Lota gick 'myrsteg' i stallgången när hon stod uppbunden. En dag blev jag riktigt irriterad, men innan jag lät den ilskan rinna av på henne slog det mig att sådär gör ju hon ofta.. 'Myrar' omkring, ett halvt steg till höger, ett halvt steg bakåt... Så jag bestämde mig, fr o m nu så får hon stå stilla. Punkt. Punkt för mig och punkt för henne.
Kommunikation är nyckeln till mycket, när det funkar. Funkar det inte, blir det fort ganska uppenbart.
Att bli medveten om vilka signaler man själv sänder ut, gör att man kan göra något åt ett problem innan det faktiskt blir ett. I ridning är det rätt stort, så det kommer jag gå in på flera små delar sen. Men hur vi är med hästen (umgås), leder den till/från hagen, borstar, sadlar, longerar... Redan där kan vi göra mycket för att underlätta kommunikationen i ridningen!
En annan viktig, viktig sak i just kommunikation är att individen du kommunicerar med ska kunna förstå och ta in det du säger. Alla hundar förstår inte KOM HIT, vissa lyssnar på HÄR, HIT eller KOM, tex. Där va det tre olika ord som får hunden att komma till dig. Det är likadant med hästar, det som är självklart för dig är inte så självklart för hästen. Man får anpassa sig. Man får gå ner till den andres nivå, eller för all del upp. Longering är ett hett ämne t ex, där det krävs att du i mitten är tydlig med dina signaler, är du inte det, blir det oftast pannkaka. Om du inte har en väldigt snäll häst förstås. Men här ställs oftast vår ledarroll (hatar ordet, och gillar inte den hierarkin i förhållandet häst-människa, men hoppas ni förstår vad jag menar) på sin spets. Här har många oftast mycket att jobba med.
Så, kommunikation är nödvändig i alla samarbeten.
För att kommunikationen funkar måste man fundera på vad man själv skickar ut för signaler,
och den kommunikationen du vill förmedla måste den andre kunna ta upp.
Lätt? Nej, men utvecklande!
PS! Ska säga att jag kunde longera Lota ett halvt varv innan, sen bröt hon sig ur volten och sen va det en katt-och-råtta-lek med att få tillbaka henne igen. Tack Lota, men du har lärt mig longera iaf!